Rånäs 1956. I det lilla sågverkssamhället Nykvarn bor de bästa vännerna Hans Davidsson, Kent Lindman, Bernt Johansson, Dick Svanberg och Jerry Lindman. Tillsammans delar de en stor passion för sport. En dag brottar Kent ner Hans bakom ett cykelställ, och i det piskande novemberregnet frågar han honom om de inte ska bilda en hemlig idrottsklubb.
-Varför inte, svarade jag honom. Så det var där, bakom cykelstället i Nykvarn, det började, säger Hans Davidsson.
Persiennerna drogs ned i Hans pojkrum. Där skulle de hemliga klubbmötena äga rum. Ingen annan var välkommen att delta – framför allt inte tjejer. Samtidigt pågick OS i Melbourne, och pojkarna följde med stor fascination evenemanget på radion. Hänförda och inspirerade av Stickan Pettersons framgångar i höjdhopp, bestämde de sig för att skapa en egen idrottsplats.
-Då hade vi aldrig sett någon idrottsplats i verkligheten. Kort därefter började jag i sjunde klass i Rimbo och fick se Arkadien. Den kom att bli inspiration till vår idrottsplats.
Pojkarnas föräldrar arbetade på sågverket i Rånäs. Där bakom, i en djungelliknande terräng, fanns en öppen yta – perfekt för en idrottsplats. Med enkla trädgårdsredskap lånade från föräldrarna började Hans och hans kompisar arbeta dag som natt. De grävde, krattade och slet. Efter tio dagar hade de skapat en 60 meter lång löparbana, en längdhoppsgrop och en liten yta i ett hörn för kulstötning.
-Idrottsplatsen döpte vi till Ribbvallen, och invigningen skedde den 6 juni 1956.
Nykvarns IF blev namnet på vännernas idrottsförening. Ribbvallen växte snabbt och utökades med fler grenar, och snart kunde idrottsplatsen hålla sin första tävling. År 1957 arrangerade Nykvarns IF de allra första klubbmästerskapen i föreningens historia. Två år senare ombildas Nykvarns IF till Rånäs 4H. Nu börjar medlemsantalet att stiga och föreningen att växa. Det dröjer till 1965 innan klubben blir officiell medlem i friidrottsförbundet. Samtidigt välkomnas också tjejer som medlemmar – och därmed tar en ny era sin början. I samma veva får också tjejer bli medlemmar i klubben, och en ny era föds.
-Det är än idag det klokaste beslutet vi tagit. Tjejer är det som Rånäs 4H har varit bäst på genom tiderna.
När Hans Davidsson får frågan om vilken idrottare i klubbens historia han är mest stolt över, blir svaret omedelbart: Maria Akraka. Han berättar om hur hon skördade framgång på framgång. Ler åt tanken på hennes starka lojalitet till hemklubben. Trots att många klubbar runt om i Sverige ville värva henne, att sponsorpengarna var knapphändiga och att Hans fick kämpa för hennes överlevnad, valde hon att stanna kvar i Rånäs 4H under hela sin karriär.
-De första tio åren kämpade vi för henne. Hon hade inga sponsorer och överlevde på väldigt lite pengar. Ändå var hon positiv rakt igenom. Hon hade sitt hjärta i Rånäs.
Ett minne som står ut särskilt starkt är Finnkampen 1994, när förbundskapten Anders Gärderud övertygar Maria Akraka att möta världselitens finska löperska på 3000 meter. På upploppet, inför publikens ögon, springer hon plötsligt förbi världsmästaren.
-Jag har aldrig fått så mycket telefonsamtal som måndagen därpå. Helt plötsligt blev det tio gånger så mycket ersättningar och levebröd. Sådan genomslagskraft det hade alltså.
Hans huvudsakliga uppgift i Rånäs 4H har varit att som kassör aktivt jaga sponsorer, men hans engagemang har sträckt sig mycket längre än så. Han har också varit tränare, ansvarat för statistik och arrangerat mästerskap.
-Jag har varit alla roller på en och samma gång, på gott och ont.
Trots att klubben har tagit stor plats i hans liv, är det långt ifrån det enda projekt han engagerat sig i. Något Hans är särskilt stolt över, är hans insatser efter Bosnienkatastrofen på 1990-talet. När många flydde till Sverige undan kriget, uppfördes en flyktingförläggning precis intill hans hem i Rånäs. Medan fördomarna flödade i det lilla samhället, föreslog Hans fru att han skulle ordna SFI-kurser för dem. Så blev det. I den gamla kvarnen arrangerade han dessutom bosnienaftnar och kulturaftnar som lockade över hundra personer från bygden. Många av dem som tidigare varit reserverade satt nu tillsammans och åt, drack och dansade med bosnierna.
-Underhållningen förde de samman. Det var helt otroligt.
För Hans har tjusningen med friidrotten alltid legat i tävlandet. Av de mästerskap och tävlingar som arrangerats i Rånäs 4H:s långa historia, finns det ett som överglänser alla andra. Helgen då läktare, som enligt hans ”nådde ända upp i himlen” lyftes in, 3000 åskådare samlades och hela den svenska friidrottseliten var på plats. När SM arrangerades på IP i Norrtälje 2003.
Hans hade förberett mästerskapet in i minsta detalj. Så när dagen väl kom och stjärnor som Carolina Klüft, Stefan Holm och Kajsa Bergkvist stod framför hans ögon, kunde han bara nypa sig i armen och ta in ögonblicket och den magiska atmosfären. För Hans förblir det en oförglömlig höjdpunkt i klubbens historia.
-Det var oerhört häftigt. Jag tror ingen arrangör efter det har haft så många åskådare som vi hade.
Från lekarna bakom sågverket till SM på IP har drivkraften förblivit densamma – glädjen. Glädjen i idrotten, i tävlandet, i att ge barn möjligheten att utvecklas. Nästa år fyller klubben 70 år, och Hans har en dröm: att åka ut på en föreläsningsturné, berätta klubbens historia, samla gamla tränare och aktiva – och på så vis knyta ihop säcken.
Hur framtiden för Rånäs 4H ser ut är osäkert. Det ideella engagemanget blir allt svårare att hålla vid liv i vår tid, men Hans hoppas att den glöd han själv burit för föreningen i decennier får fortsätta att lysa. Att elden från hans livslånga engagemang kan tända nya lågor och inspirera fler att bära det ideella vidare.
-Alla år i det ideella arbetet har skänkt mig glädje. En känsla av att jag kanske ändå har uträttat något i livet.
