Drömmen om skådespeleriet har kommit krypande för Eric Andersson. Tidigare har han varit statist i julkalendern Mirakel 2019, spelat in en showreel med stunttricks samt medverkat i några reklamfilmer.
I juni slutade han åttonde klass på Freinetskolan Mimer, efter ett läsår olikt alla andra. Medan klasskompisarna pluggade eller hängde med vänner under vardagskvällarna, stod Eric Andersson på Dramatens scen och spelade för fullsatta salonger.
– Det var som att komma in i en helt annan värld, säger Eric.
Allt började med en ansökan till statist.se. Kort därefter kallades Eric till en provinspelning, där han iförd soldatuniform fick marschera i led. Några veckor senare dök det upp i inkorgen – mejlet som berättade att han fått en av rollerna som soldat i Dramatens uppsättning av Bergmans film Skammen.
– Jag blev jättechockad. Först tänkte jag att det här kan inte vara sant. Jag läste om mejlet flera gånger tills jag förstod att jag var utvald. Då blev jag väldigt glad.
– Då brukade jag rycka till. Jag tycker inte om eld så det var lite stressande, säger han.
FOTO: Dramaten
Sedan dess har han tillbringat våren på samma scen som Peter Andersson, Sofia Pekkari och Adam Lundgren. Pjäsen, regisserad av Mattias Andersson, kretsar kring det unga paret Eva och Jan som isolerar sig i ett sommarhus för att ägna sig åt varandra och sin konst. Men utanför rycker kriget allt närmare, och när det når deras dörr står de handfallna. Tyngda av skuld och skam låter de sina mörka sidor ta över.
– Det jag tror att pjäsen vill förmedla är att ens situation tyvärr kan ändras jättesnabbt, och att man ska kunna hålla allt under kontroll.
Eric spelade rollen som soldat. I början var det överväldigande – mycket att hålla reda på och en ständig rädsla att göra fel. Men efter två intensiva repetitionsmånader började han hitta trygghet i rollen och kände sig alltmer förberedd inför premiären i februari. Nervositeten följde Eric genom föreställningarna, även om självsäkerheten växte i takt med erfarenheten. För att hantera den ständigt närvarande anspänningen hade Eric en speciell strategi – att humma med i musiken.
– När jag gick in på scen och det spelades upp en låt så brukade jag humma med lite tyst för att känna mig ”relaxed” och mindre stressad. Det brukade funka jättebra. Då kunde jag släppa Eric enklare och sätta mig in i rollen.
Trots nerverna har det känts naturligt för Eric att kliva in i rollen och lämna sig själv bakom. Även om allt är iscensatt, har replikerna och samspelet med de andra skådespelarna känts så äkta att känslorna ofta kommit av sig själva.
– Egentligen så känner man det litegrann på riktigt för att man sätter sig in i rollen så himla mycket. I vissa fall blir man lite frustrerad när man hör vad skådespelarna säger.
I maj gick ridån ner för sista gången. Den avslutande föreställningen blev ett minne för livet – applåderna som aldrig ville ta slut, anhöriga som kom fram med blommor och känslan av att stå i strålkastarljuset. För Eric var just det motivationen, och han beskriver tiden på Dramaten som en fantastisk upplevelse. Ett intryck som väckte något inom honom. När scenen tömts och tystnaden lagt sig var det inte tomhet han kände, utan en stark längtan efter mer.
– Det har verkligen varit en ära att få ha stått på Dramaten. Nu vill jag fortsätta att testa mina kunskaper.
En månad senare är Eric redan i gång med sitt nästa projekt: en egen kortfilm. Han har tagit kontakt med produktionsbolag, skriver manus för fullt och letar material. Syftet är att skapa något som berör och ställer viktiga frågor, och temat är angeläget: hur unga människor dras in i kriminalitet. Med sin film vill Eric belysa problematiken, väcka engagemang och förhoppningsvis få den visad i skolor som en del av undervisningen.
– Det är ett viktigt ämne just nu, både i Sverige och i resten av världen. Det är sorgligt att unga, typ i min ålder, hamnar i sådana situationer. Jag har hört om gamla kompisar som hamnat på fel väg och det är tragiskt. Det är synd om dem, att de inte inser allvaret i det och tror att det är coolt.
Kortfilmen blir Erics regidebut, men han kommer också själv att stå framför kameran. Det råder ingen tvekan om att det är just det här han vill göra. Skådespeleriet är mer än ett intresse, det är hans riktning framåt. Det är en känsla som fångar Eric varje gång – att få kliva in i en annan värld, att för en stund lämna verkligheten bakom sig och bli någon annan. Den flykten, den förvandlingen, är det som får allt att kännas meningsfullt.
– Att skådespela ger mig glädje. Det känns verkligen jättekul att släppa den riktiga världen och komma in i en fantasivärld. Det är som att uppleva en film, fast jag själv är med och skapar den.
Från och med nu är det skådespeleriet som gäller. Eric vill bevisa att han kan och är redo att lägga ner allt som krävs för att ta sig långt. Skammen blev startskottet – början på drömmen om en resa som sträcker sig långt bortom Norrtälje. Målet? Hollywood.
– Jag kommer fortsätta med skådespeleriet tills jag når dit jag vill nå. Ingenting är omöjligt, om Will Smith klarat det så kan jag också klara det. Det gäller som med alla drömmar, att inte ge upp.
Isabell Svensson
Text & foto
