Majsen står hög och kraftig — snart redo för skörd. Foto Mathilda Sandstedt
En solig septemberdag, när jag var på väg till Grisslehamn, passerade jag infarten till Lohärad. Där fullkomligt exploderade naturen framför mina ögon. Jag har rätt bra koll på grödor och vet hur vete, råg och havre ser ut, men det här var något helt nytt. Jag var tvungen att stanna vid vägkanten för att ta en närmare titt. Det visade sig vara majs, och den växte i alla riktningar så långt ögat kunde nå. Jag googlade direkt och några dagar senare satt jag och pratade med mjölkbonden Jörgen Ericsson på Finngarne gård, ett par kilometer norr om Norrtälje.
Första frågan blir förstås varför han börjat med majs.
– Vi går mot torrare försomrar här i Roslagen och majsen gillar när det är torrt och sol. Gräset tål ju inte lika mycket värme och behöver mer vatten. I augusti hade vi fått sammanlagt tio millimeter regn och det har blåst ovanligt mycket här i år och varit varma dagar. Vi har ganska mycket betesmarker, men nu är det brunt överallt. Vi har under de senaste åren ökat besättningen här och gått från 70 mjölkkor till 270, sammanlagt med de andra kossorna dvs. kalvarna, de som är på tillväxt och de som väntar på att kalva, blir det cirka 600 djur. Det krävs mer mat och vi vill försäkra oss att vi har foder så det räcker.
Jörgen i majsdepån. Foto Mathilda Sandstedt
Jag undrar om den här majsen är samma man köper i affären.
– Det är i princip samma men den här är beskare i smaken och inte så god att äta, så om någon läsare får för sig att palla med sig lite hem så kan jag avråda dem, men kossorna älskar den.
Hur mycket mark har du?
– Vi odlar grödor på ungefär 850 hektar till kossorna. Av det är 85 hektar majs, och majsodlingen sträcker sig från Nånö till Svanberga. Resten är vall och spannmål. Jag räknar ut att 85 hektar majs motsvarar ungefär 97 fotbollsplaner. Det blir en hel del majs – närmare bestämt omkring 800 ton.
Jag undrar hur kossorna äter majsen. Jag fattar ju att de inte äter den som Musse Pigg och Kalle Anka på julafton, men hur får de egentligen i sig alltihop?
– När vi skördar mal vi ner majskolvarna tillsammans med blasten. Därefter packas blandningen hårt och plastas in i fyra lager, ungefär som en stor konservburk. När den ska ätas blandar vi den med vanligt hö.
Jag blir lite nyfiken på hur man mjölkar 270 kossor, har svårt att se Jörgen sitta på en mjölkpall och dra i spenarna.
– Vi har sex robotar, och kossorna går och mjölkar sig själva när de vill. Jag tror att Jörgen driver med mig och har ännu svårare att föreställa mig att kossorna står på rad och köar för att bli mjölkade av en robot, ungefär som i en reklamfilm på TV4: ”Mjölkning i Bregottfabriken”. Innan jag och min fotograf lämnar Finngarne gård visar Jörgen oss runt. Vi hälsar på hos de nyfödda kalvarna, som ligger som på BB i egna små kojor. På parkeringen berättar Jörgen att de har kosläpp varje år. I maj i år var
3 000 personer här. Det kommer folk ända från Stockholm och Uppsala för att se när kossorna släpps loss. Då är det knappast kolugnt här.
Mitt i majsdjungeln. Foto Mathilda Sandstedt
Fakta om majs
Majs är en av världens äldsta och viktigaste grödor. Den har sitt ursprung i Mexiko, där människor började odla den för ungefär 9 000 år sedan. Majsen utvecklades från ett vildgräs som med tiden blev en basföda för många i Central- och Sydamerika. För civilisationer som maya och azteker var majsen inte bara mat, utan också en helig växt. I Sverige blev majsen känd på 1600-talet, men då mest som prydnadsväxt i botaniska trädgårdar. Klimatet var för kallt för att odla den i större skala. Först under 1900-talet, när nya sorter togs fram, började vi äta majs i större omfattning.
Foto Mathilda Sandstedt
