Passande nog ligger gården fint belägen på Travvägen.
Skog, åkermark och hagar avlöser varandra i det fagra sommarlandskapet utanför Herräng.
Här bor Mats Holmstedt med sin fru Åsa Lindblom och denna sommar har grannarna kunnat njuta av vita kavallerihästar från K1, Stockholm, som haft lata dagar med gräs och vila inför kommande uppvisningar.
– Jag tog en bild på dem i hagen och folk tror att det är en AI- bild, skrattar Mats Holmstedt och visar mig bilden och jag förstår vad han menar. Det ser ut som något ur en sagobok. Vackert så det glittrar i själen.
Mats som alltid tyckt om hästar började arbeta på Fituna stuteri efter grundskolan, där han arbetade tillsammans med Alvar Malmlöf som var en av de sista riktiga stallförmännen i landet.
Stuteriet hade 200 ston och det var här Mats fick lära sig att verka fölston. Det blev många verkningar per dag.
– Framför allt lärde jag mig sko med klubba och klinga och arbetar snabbare med de verktygen än med tång som dagens hovslagare lär sig att verka med, säger Mats.
Alvar Malmlöf blev som en extrapappa för honom.
– Allt han gjorde ville jag också göra, minns Mats och ler.
Mats är en av de sista hovslagarna som använder klubba och klinga. Just nu har han haft en utbytesstudent från Colorado som han lärt upp.
– Jag sa till honom att om du blir bra på det här är du, one of a kind, berättar Mats som tycker att verka med tång ger en massa onödiga steg i verkningen som han slipper.
Efter Fituna hamnade han hos travtränaren Kacke Nilsson som körde stjärnhästen Pamir Brodde på 80-talet och som efter karriären började i Solvallas måldomarnämnd, men även lärde upp nya kusktalanger på banan. När Kacke var aktiv hade han 75 hästar i träning och Mats tränade och skodde hästar där i fyra och ett halvt år.
Hovslagare på heltid blev han när han började sko åt dressyrryttarinnan Louise ”Lussan” Nathorst på Hogsta gård. ”Lussan” som valts in i Scandinavium Hall of fame är sjufaldig SM-medaljör och har tagit OS-brons. Hon har tävlat med hästar som Guiness, Walk on top och Dante, och där blev han kvar i 20 år.
– Jag skodde nästan alla hästar i stallet, men även hästar i grannstallen.
Det har blivit mycket verkningar genom åren men den värsta perioden är på K1 när 75 hästar som kommer hem från betet ska verkas på en vecka. Det resulterar i tolv verkningar per dag.
I normala fall snittar han fem till sex hästar per dag.
Hovslagarförbundet rekommenderar att du ska verka/sko fyra hästar per dag, så håller kroppen längre.
Det som tagit mest stryk på Mats är axlarna, men han har starka ben. Han har slitit av en muskel i överarmen och slagit sönder ett ben i handen, men han är förutom det vid god vigör.
Hos Janne och Gunilla Malmborg på Östermalms ridskola hamnade han sedan och här fanns 50 hästar, men han hade även hand om deras galoppörer och hade privatkunder.
När det var dags för militärtjänstgöring var det inte alls konstigt att han blev placerad på K1. Där höll han tappsko-kurser för Frivilliga befälsutbildningen för att dryga ut dagpenningen.
Åren gick och en dag blev han tillfrågad om han ville sko två hästar åt major Rosén.
De var så nöjda med resultatet, så han blev tillfrågad om han kunde tänka sig att sko de 75 K1-hästarna och han tackade ja.
2005 hyrde ridande polisen in 25 hästar hos K1 och det föll sig så att Mats började sko även de hästarna och när han ändå gjorde det så ville de att han skulle sko Hans Majestät Konungens hästar också.
– Det har jag gjort i åtta år nu, berättar Mats som 2023 fick jubileumsmedaljen för sitt arbete och han är den första och enda hovslagaren som erhållit guldmedalj av Kungen.
– Känns stort eftersom det är Hans majestät som väljer ut vem som ska få medalj, ingen stab eller så, utan han bestämmer helt själv.
Genom åren har han arbetat som jourhovslagare på Solvalla och när han som vanligt stod i kurvan vid stallbacken kom kuskarna och gratulerade när de läst nyheten om att han fått medalj.
Det var väldigt roligt, tycker Mats. Han har ett gesällbrev, så han har gedigen utbildning inte bara god hand med hästar och fallenhet för yrket.
2030 kommer det komma en reglering som säger att du inte får kalla dig hovslagare om du inte är godkänd av Jordbruksverket. Idag kan du kalla dig hovslagare utan att du har utbildning, men i framtiden kommer titeln Hovslagare att vara skyddad.
– På sikt är det vettigt tycker Mats, men det gäller att fånga in de som är duktiga på yrket, så de får kalla sig hovslagare och fortsätta att sko hästar.
I sex års tid har han varit ordförande i Hovslagarföreningen efter ett uppehåll, men nu sitter han i minst två år till.
– Vi är 550 medlemmar och vårt mål är att utbilda hovslagare och förbättra utbildningarna. Jag vill ha en utbildning som håller måttet och de som kommer in ska känna att de vunnit högsta vinsten och vara stolt över att de kommit in just där, men det är min egen dröm, poängterar Mats.
Eftersom han är duktig på sitt yrke har han haft många lärlingar genom åren och för Mats är det inte bara en person som ska lära sig ett yrke utan många gånger har han fått en vän för livet som han fortsätter att ha kontakt med.
Han har arbetat i drygt 40 år som hovslagare och allt började med att han ville arbeta med hästar och vara en nyckelperson i att förbättra något för att hjälpa hästen och göra hoven i balans, så att det på bästa sätt följer steg och underlag.
Mats anser att hans yrke är ett levande yrke där du ständigt hittar nya sätt och vinklar i yrket genom att träffa hovslagare från hela världen och prova på nya tekniker.
– Järn är den vanligaste metallen att forma till hästskor. Det har gjorts många försök genom åren med många olika material, men jag tycker inget överträffat järn som beslag.
Idag tar han inga nya kunder utan ägnar sig åt Beridna högvakten, Polisrytteriet, Hovstallet och är jourhovslagare under Solvallas tävlingsdagar och ibland kör han något amatörlopp själv för att det är kul.
– Nu trappar jag ner och skor inte alla dagar i veckan. Det räcker med tre dagar av sju. Jag vill njuta av livet och familjen också, men än kan jag inte sluta helt, är för mycket arbetsnarkoman för det, säger han med ett skratt.
MARIA STENUDD
