Solen lyser och det är en riktigt skön kväll i augusti. Atmosfären på gården är harmonisk och hästarna i stallet, som för stunden bara är två, ger ett tryggt och lugnt intryck. Jag förstår varför de som besökt Stall 43 är så nöjda och kommer tillbaka. Här är verkligen ett ställe att befinna sig i nuet på. Inga krav, ingen oro eller ångest, bara magi.
“Ska du inte skriva en bok om din verksamhet och vad du gör för barnen genom hästarna”, frågar Cissis barndomsvän Cia henne en dag.
Det har blivit många berättelser genom åren och kanske är det dags att sätta allt på pränt?
Cissi börjar spela in sina berättelser på mobilen när hon går och mockar i stallet, skriver ner på papper och allt faller på plats.
-Jag skriver om mitt hästintresse, arbetet med ridterapin, hur dottern Mimi som har grav autism mår bra i stallet och hur jag får upp ögonen för hästarna och vilken resurs de är för den här målgruppen och för oss som arbetar med dessa barn, berättar Cissi.
Hon har varit hästtjej sedan barnsben och börjar sin hästresa som många andra, på ridskola. Efter flera år väljer hon att sluta för att hon blir mobbad av de äldre eleverna. Tyvärr en företeelse som är allt för vanlig. 
Genom en lycklig slump får hon och hennes bästis Cia börja arbeta i ett travstall i högstadiet och för Cissi blir det räddningen.
I början på 2000-talet arbetar hon som assistent till en ridterapeut. Idag går det under namnet HUI, Hästunderstödda insatser, och hon stortrivs.
-Det gav bränsle till nya utmaningar och drömmar, säger Cissi.
1999 föds hennes dotter Mimi som har autism och intellektuell funktionsnedsättning.
Cissi upptäcker att Mimmi börjar vilja komma med till stallet och först var det mockningen och dryckesmaskinen som är det roliga, men allt efter som tiden går blir det mer och mer intresse för hästen och ridningen tills Mimi en dag rider själv. Hon lär sig att påbörja, genomföra och avsluta en aktivitet.
Nu börjar Cissi drömma om ett prestationslöst stall som ska vara tillåtande och vänligt där hästarnas bästa kommer först, deltagarna får lära känna dem och bara få vara nära och i nuet. Få ett samspel med hästen.
2012 startar Cissi och hennes man Johnny, Stall 43 där barn och unga med autism får en fristad.
De flyttar verksamheten från Solvalla till Nyckelby och projektet ”En vecka i Roslagen” ser dagens ljus. Där kan två familjer med barn med diagnos bo en vecka i taget i varsin stuga och rå sig själva. Inga krav och med gårdens hästar och djur i närheten.
-Som anhörig finns det en oro eftersom det kan finnas svårighet att hitta ett sammanhang där hela familjen kan slappna av. Att miljön blir för krävande för barnet och ett avvikande beteende kan vara påfrestande för både barnet och anhöriga, säger Cissi som menar att här på gården finns inga krav och ingen behöver känna sig avvikande.
Sammanlagt har 72 familjer besökt gården under år 2016 till 2021.
Autism och hästar är som hand i handsken eftersom hästar är så inkännande och Cissi lär barn och ungdomar att se hästen som sin vän, att de ska ha ett samspel och ha kul ihop. Inga krav på prestation. Du behöver inte ens rida eller köra om du inte vill. Vill du bara stå och borsta en hästsvans eller känna pälsen mot kinden är det helt ok.
Den här målgruppen får närma sig hästarna försiktigt.
Varje deltagare får komma hit själv och inte i grupp för att ha focus på sig själv och hästen. Här är en trygg zon där du får vara som du är, uttrycka dina känslor och känna att du lyckas utifrån dina egna förutsättningar. Här är ledordet långsiktighet. Här får du ingen häftig upplevelse utan målet är att gå på djupet och se till att deltagaren lyckas med uppgifter.
-Ta bara en sådan sak som att knäppa ett spänne. En simpel sak för många, men för vår deltagare kan det kännas övermäktigt. Efter mycket träning, tillit och tålamod där individen provat många gånger och till slut klarar uppgiften är segern stor.
Cissi tycker att det är sorgligt hur vårt samhälle ser ut idag. Det finns inte tid utan allt ska gå så snabbt och det tänket fungerar inte för dessa barn och ungdomar som då inte inkluderas. Föräldrar med barn med diagnos kämpar så hårt.
Här på gården får de tid att utvecklas och det hjälper både individen och anhöriga.
-Jag är väldigt glad för den här boken. Det tog tre år att färdigställa den och när förlaget som är specialiserade på funktionsnedsättning och hästar såg råmanuset och tog den till sig direkt, så var det fantastiskt.
Cissis man Johnny gick bort i cancer, november 2024 och Cissi känner att han lever vidare genom den här boken.
Hon fick förfrågan från Wången att hjälpa dem med HUI, Hästunderstödda insatser på plats något som hon tidigare bara gjort digitalt.
I och med uppdraget från Wången blir det en naturlig övergång till att dra ner antalet deltagare på gården och sprida kunskapen om autism och hästar och då främst travhästens resurs, i arbetet med barn och ungdomar med diagnos.
-Blev tillfrågad om att ha körning med klient på plats vilket är väldigt hedrande. Jag är så glad för det här uppdraget. Fin anläggning, fina människor. Det här är början på att bygga något nytt och min Johnny är en del av det brofästet.
MARIA STENUDD
