Historikerna Ibb Jessen och Rickard Sahlsten med sin bok ”Ekensbergs varv. Skeppsbyggarna vid Mälaren” i Sjöfartsmontern på Bokmässan 2026. Foto Anders Djerf
Hos Sjöfartens Kultursällskap presenterade industrihistorikern Ibb Jessen sin tredje bok om skeppsvarven i Stockholm, Ekensbergs varv – SkepApsbyggarna vid Mälaren, skapad tillsammans med fartygshistorikern Rickard Sahlsten. Ett omfattande verk om varvsverksamheten 1870 – 1971.
Det började som pråmvarv i liten skala, ägt av Stockholms Transport- och Bogseringsaktiebolag (T&B), som komplement till bolagets varv för träpråmar vid Furusund och i Grisslehamn. I Ekensberg växte verksamheten med åren, men hade också nedgångsperioder, gick i konkurs 1923 men återkom med en liten namnändring. De tuffa åren på 1930-talet överlevde varvet genom att montera de från utlandet levererade delarna till brospannen på Tranebergsbron och Västerbron.
Varvets storhetstid följde efter rederiet Saléns köp 1942 och med kraftigt utökade resurser tillverkades då fartyg med maximala mått för att kunna ta sig ut i Östersjön genom Södertälje kanal och sluss. För att kunna öka tonnaget ytterligare blev det att flytta, och det blev sammanslagning med Finnboda Varf.
Idag finns i Ekensberg knappt något att se av varvsverksamheten – förutom bilder och modeller i kvarterslokalen VarvsEken. Här får boken ”Ekensberg – skeppsbyggarna vid Mälaren” en stor betydelse.
Omslaget till ”Tove och havet”. Foto förlaget
Havet och Tove – Livet i skärgården, författare Otto Latva och Maarit Leskelä-Kärki,
Appell förlag.
Havet spelade en central roll i Tove Janssons skapande. Den karga skärgårdsnaturen, det växlande vädret och det rika växt- och djurlivet präglar både muminböckerna och hennes noveller och självbiografiska texter. Inspiration till Mumindalen fick Tove Jansson redan som barn under somrarna på sydligaste Blidö i Stockholms skärgård.
Vind- och vågslipade kobbar och skär, öppna vidder och djupa vikar stod för äventyr, kreativitet och stillhet i Tove Janssons liv och konstnärskap. Tove Janssons konst kan ses som en oskiljaktig del av det finländska maritima kulturarvet.
I denna miljöbiografi skildrar Otto Latva & Maarit Leskelä-Kärki Tove Janssons liv med utgångspunkt i 1900-talets marina omgivningar och skärgårdens kulturhistoria. Havet och Tove tar läsaren till Pellinge skärgård, öster om Helsingfors, där Tove Jansson tillbringade sina somrar från barndomen till livets höst, när hon inte var hos mormor på Blidö. Här blev konstnärsfamiljen Jansson en del av skärgårdsgemenskapen, särskilt med familjen Gustafsson. I mitten av 1960-talet fann Tove en egen plats i det yttre havsbandet, skäret Klovharun.
Boken Havet och Tove är en sympatisk skildring som breddar bilden av en stor konstnär, som inte bara var Mumintrollets skapare.
Omslaget till ”En helg i skärgården”. Foto förlaget
En helg i skärgården
En thrillerdebutant är Björn Öberg (f. 1962) med En helg i skärgården, förlag Kaunitz Olsson.
Fyra gamla studiekamrater drar i ett försök att hålla liv i kompisgänget en novemberhelg till Bruno Liljefors Bullerö för att fiska havsöring. Trots dålig väderprognos. Helgen visar sig sammanfalla med stormen Harriet, men de lyckas ta sig ut till ön innan ovädret bryter ut. Det blir en spritindränkt fredagskväll. När vännerna vaknar, bakfulla och slitna tidigt på lördagen inser de att en katastrof har inträffat. ”En helg i skärgården” är en tät psykologisk thriller, en katt och råtta-lek med livet som insats.
Text Anders Djerf
Artikelförfattaren Anders Djerf, skribent och författare till böckerna ”Kulturarv under segel” och ”Segelfartygen lever!”
