När Ingolf och Kerstin Krause 2006 tog över Sörgården i Karby stod ladugården nästintill fallfärdig. Paret bestämde sig då för att renovera och med tiden växte sig en vision allt starkare hos Ingolf. Han ville skapa ett hem för konstnärer.
– Eftersom det inte finns så många utställningslokaler i Norrtälje har det varit besvärligt för hobbykonstnärer att ställa ut sin konst. Därför ville jag ordna ett rum åt dem.
Nu har ladugården förvandlats till en plats där kreativitet alstras. Med takfönster mot norr har övervåningen formats till en ateljé. Konstnärer som är intresserade får en egen nyckel till våningen och kan nyttja utrymmet när de önskar. Sedan ateljén invigdes har två konstnärer använt rummet till sitt skapande. Just nu står det tomt, rofullt väntandes på kreativa människor.
– Många som kommit hit har upplevt ett lugn och känt att det varit enkelt att skapa. Vi hoppas att fler konstnärer hittar hit framöver.
När ateljén stod klar valde Ingolf att också bygga ett utställningsrum för konstverken. Både tavlor, fotografier och textilier har ställts ut av konstnärer på Sörgården sedan dess och framöver hoppas Ingolf att också andra typer av konstnärer vågar sig hit. Inför vernissagen gör Kerstin snittar och inhandlar bubbel.
– Det är roligt för byn att det kommer folk hit.
De har varit ett par sedan 70-talet. Ingolfs fantasifullhet och händighet har tillsammans med Kerstins idérikedom omvandlat gården i Karby till en konstvärld. Förra året var det över 500 människor som besökte utställningarna.
– Det har varit fullt hus på nästan varenda vernissage. En del besökare har varit konstnärer själva som sedan kommit tillbaka och frågat om de får ställa ut. Det är jättekul!
Sörgården har alltid haft en speciell plats i Ingolfs hjärta. Som barn växte han upp på gården och atmosfären förknippar Ingolf med harmoni och kreativitet. Just därför känns det extra speciellt att få dela platsen med människor som skapar och frambringar känslor hos andra. Att möjliggöra för fler att få ta del av den känsla som konsten skapar, vare sig det är vemod eller upprymdhet, är vad som driver Ingolf och Kerstin att fortsätta.
– Vi ser inte på det här som ett arbete utan som en hobby. Det ger en tillfredställelse att ordna så att andra kan skapa och ställa ut.
