Claes Westerberg, född och uppvuxen i Norrtälje. Foto Visto Förlag
Claes Westerberg var 20 år gammal när han började intressera sig för andlighet och spiritualitet . Han kände ett växande behov att utforska sitt inre. Innan dess var han mer utåtriktad och hade ett större behov av att göra sig sedd, ett levnadssätt som förändrades när ett behov för kreativitet uppdagades.
– När jag var yngre var jag sprallig, flamsig, ville synas. Jag hade flyt med det mesta. Sen bara kom ett behov av att vända mig inåt. Meditationen öppnade många dörrar och gav utlopp för mitt sökande. Jag började känna en stark känsla för att uttrycka mig, jag började måla vilket jag ägnade mig åt i flera år. När jag var 35 år började jag fördjupa mig i andlighet igen, säger Claes.
Sökandet fortsatte och Claes började gå på healingkurser. Under en samling träffade han Jouko. Trots att de aldrig hade mötts tidigare upplevde de båda att de kände igen varandra. Något i ögonen var bekant men det gick inte att sätta fingret på vad. De började prata om reinkarnation, hade de träffats i ett tidigare liv? Jouko börjar senare ställa frågor genom meditationen och bilden av en död soldat och ordet ”Candas” dyker upp.
– Vi hälsade på varandra och något väcktes direk. Efteråt började vi prata och kände båda att vi på något sätt kände igen varandra. Vi talade om möjligheten att vi hade levt tidigare tillsammans. När Jouko senare mediterade dök namnen Jean och Pierre upp – Jean för Jouko och Pierre för Claes. Under denna tid får vi kontakt med ett medium som säger att vi har levt åtta liv tillsammans, berättar Claes.
Claes Westerberg debuterade i våras med boken Krigsänglar. Foto Visto Förlag
Candas visade sig vara en by i Frankrike. På internet hittar Jouko en minnessten över stupade soldater, längst ner på stenen står namnen Jean och Pierre. De försöker få kontakt med någon i byn. Det är tyst i över ett år men sedan får de ett svar och blir inbjudna till byn av Isabelle, en släkting till Pierre.
– Vi besökte gravarna, en surrealistisk upplevelse som var svår att ta in. Jag pratade med Pierres syster och kunde ställa frågor om honom men vi berättade inte varför vi var där. Det hade varit för överväldigande, säger han
På frågan om Claes någonsin tvekade eller ifrågasatte upplevelsen förklarar han att det inte handlar om sant eller falskt.
– Jag befinner mig i ett sökande och lyssnar på mina känslor. Informationen om Candas räckte för att väcka känslor och ge mig en känsla av mening. Känslan var sann och just det var tillräckligt för att fortsätta resan och sökandet.
I våras debuterade Claes med boken Krigssänglar, en biografi som skildrar den resa han har gjort.
– Jag hoppas kunna väcka någonting i människor. Det är samma sak med konsten eller musiken. Det har också varit viktigt för mig att sätta ord på det jag har upplevt. För att själv på något vis förstå, säger Claes.
Text Samuel Springe
