Kalvarna föds under noggrann uppsikt i början på året. Buster Sund och Marabou syns på bilden.
På fem släktgårdar i Roslagen, bland annat i Riala och Bergshamra, driver han tillsammans med sin bror Joel både lantbruk och skogsbruk. Verksamheten tog de över från sina föräldrar 2021 – ett steg som för många unga aldrig blir av.
– Jag är uppvuxen i flera generationer av bönder. På ett sätt var det självklart, men det är också ett aktivt beslut. Antingen tar man över – eller så börjar man från noll.
Två ben för att överleva
Lantbruket består till ungefär hälften av dikor. Den andra halvan är skogsbruket – ett måste för att få ekonomin att fungera.
– Det går inte att leva på lantbruket ensam i dag. Arbetet måste ske parallellt. Varje dag börjar och slutar med tillsyn av djuren. Det finns inga lediga dagar från ansvar, oavsett väder eller årstid. Djurhållningen är ekologisk, och här kompromissas det inte.
– Djuren kommer alltid först. Det finns inget utrymme för genvägar.
Ekonomin största hindret
De största utmaningarna i början var ekonomiska. Att ta över ett lantbruk innebär stora investeringar, ofta i kombination med hög belåning.
– Lönsamheten är dålig. Räntor, dieselpriser och elpriser påverkar direkt. Stödsystemen är nödvändiga – utan dem går det inte runt. Han menar också att generationsväxling ofta sker alldeles för sent inom lantbruket.
– Många väntar tills de är runt 50 innan de tar över. Då är det för sent. Ska unga kunna satsa måste överlämningen ske tidigare.
Dikorna betar fritt på sommaren, på vintern står de i ladan.
Ett arbete som flyter ihop med livet
Under högsäsong räcker timmarna knappt till. Skogsbruket kräver dagligt arbete samtidigt som lantbruket aldrig kan pausas. Ändå beskriver han inte vardagen som tung.
– Det är en livsstil. Varje dag är kul. Ofta flyter arbete och fritid ihop, just för att det är något man vill göra. Det svåraste är sådant som inte går att styra över: vädret, markförhållanden och årstider. – Planeringen kan ändras snabbt. Det är bara att anpassa sig.
Old school och fokus på hållbarhet
Trots att digitalisering och ny teknik präglar mycket av dagens lantbruk hålls tekniken på en låg nivå.
– Vi kör ganska old school. Korna har automatiskt vatten, men annars är det inte mycket teknik. Däremot är hållbarheten central.
– Vi tummar aldrig på ansvar för mark, djur eller natur. Samtidigt finns det konflikter mellan ideal och ekonomisk verklighet.
Från vänster tekniker Mikael Boom, kollegan Mattias Nilson och Buster Sund.
Gemenskap och framtid
Trots långa dagar och stort ansvar upplever han inte ensamhet i yrket.
– Det finns en stark gemenskap bland bönder. Jag har mycket kontakt med andra unga i regionen och vi samarbetar mycket. Han upplever också att allmänhetens syn på lantbrukare är positiv och att konsumenter i dag har större förståelse för villkoren bakom maten.
– Den lokala marknaden är väldigt viktig. Jag vill själv helst bara handla lokalt. När han blickar framåt finns både hopp och oro. Oro för lågkonjunktur, räntor och världsläge – men också tilltro till sammanhållningen inom näringen.
– Det som ger hopp är gemenskapen. Det är familjärt, med ett stort skyddsnät.
Och till den som funderar på att bli bonde? Svaret kommer utan tvekan.
– Kör.
Hugo Sund hjälper gärna pappa och morbror med korna.
Faktaruta – Unga bönder i siffror
6–8 % av Sveriges lantbrukare är under 35 år
Över 35 % är 65 år eller äldre
Stockholms län har färre unga lantbrukare än riksgenomsnittet
Roslagen/Norrtälje domineras av äldre jordbruksföretagare
Animalieproduktion, som dikor, är särskilt ovanlig bland unga
